Tal på DRKs 50 års jubileum
Jag, Curt Lindenbaum (P 11/12, 13/14) har på begäran åtagit mig att hålla detta tal. Talet baseras delvis fritt på Bertil Falks tal på klubbens 45 års fest. Historien har ju inte förändrats så mycket…. Men i kväll firar vi 50 år och då finns ännu mer att förtälja….
Fil Dr Ivar Öhman, borgarråd i Stockholm och född i Djursholm och DG 59/60, försökte redan 1960 att få till en Rotaryklubb för dåvarande Djursholms stad med stadsingenjören Sigvard Areskough som grundare. Sigvard bodde dock inte i Djursholm.
Resultatet blev Danderydsklubben (1960!!)
1968 fattade Rotarys lagråd ett viktigt beslut – man behövde inte längre vara bosatt i den kommun där en ny klubb skulle bildas. Det räckte med att vara yrkesverksam eller ha sin huvudsakliga utkomst där.
Men nu förflyttar vi oss raskt till slutet av 1960-talet…
Sverige och även Danderyd /Djursholm befann sig då i en ganska orolig tid – studentoroligheter, kårhusockupation i Sthlm, gruvstrejk i malmfälten, kravaller utomlands och framför allt i Paris med uppbrutna gator brända och plundrade affärer. Allmänt stökigt i politiken också – Olof Palme blev statsminister 1969.
Kanske lite vågat att ändå då vilja starta en Rotaryklubb i Djursholm…. Rotarianer sågs ju i vissa kretsar som de besuttnas apostlar….
Samskolans rektor Bo V:son Lundqvist, som så småningom blev DG, hade dock den tanken, Men, han bodde inte eller arbetade i kommunen. Vad göra? Tala med någon Rotaryengagerad person.
Stadsingenjören Sigvard Areskough, gammal Rotarian från Växjö mm och Gullfaxes grundare Olle Karlsson, tog kontakt med ett 25-tal personer, däribland arkitekten Bertil Falk för att sondera intresse av att starta en rotaryklubb i kommunen.
Året var då 1969 och första klubbfesten lär ha ägt rum i juni med damer!!
Bertil Falk, P 03/04, hade i slutet av 1960-talet ritat det blivande familjehotellet och i Värdshuset som ingick, fick klubben sin första lokal. Krögaren Billow blev också medlem, inte helt fel…
Fredagsmötena började klockan 1215 för att passa Djursholmstågets tidtabell.
Medlemmen Henning Stenbeck, kallad Bonzo av vännerna, var en stark förkämpe för att DRK skulle (som sista klubb i Sverige SIC) släppa in kvinnor!!
Sedan de få kvarvarande motståndarna ”kämpats ned”, kunde Ann-Christin Larsson och Danuta Lindeberg väljas in som de första kvinnorna. Deras inval och tillika engagemang, medverkade starkt till att klubben fick allt fler kvinnliga medlemmar. Anki blev själv P fem år senare.
För de som känner till Värdshusets lokaliteter, hade klubben det lilla rummet fram till dess att damer släpptes in i Rotary 1989. Då blev rummet för litet! Därefter blev det ofta matsalen.
Ett tidigt måtto i klubben var att upprätta och vidmakthålla ett vänskapsförhållande mellan medlemmarna, ett måtto som jag tycker att vi förvaltar väl på olika sätt.
Bertil Gyllings puttingtävling är ett medel till att skapa och vidmakthålla medlemmarnas vänskap. Bertil P 90/91.
AW (träff efter arbetet) en vardagkväll med sin respektive hemma hos någon medlem, är en annan metod som många andra Rotaryklubbar har tagit efter. Tack Lars (P 15/16) för idén!
Vår under alla tider väl fungerande festkommitté har också starkt bidragit till att vi medlemmar trivs tillsammans. Uppslagen har varit många, inte bara konstutställningsbesök, muséer utan även på Hovstallet och diverse företagsbesök.
Dags för en anekdot från 1970/80-talet. Finansmannen Thomas Fisher hade talat på ett lunchmöte. Som många talare, framför allt på den tiden, gick han runt och tog i hand. Ej fel att bli lite mer personlig, när man vill sälja in sina tjänster!...
Han kom då fram till en av klubbens äldre medlemmar som lite förargat undrade om inte herr Fisher kände igen honom.
”Blixtsnabbt kom det: Aha, är det du som jobbar på macken i centrum?” Skröna?? Bra ändå!
Åren gick och klubben var aktiv inom distriktet med bland annat ungdomsutbytet – utbytesstudenter. Många medlemmar som hade ungdomar i lämplig ålder, ställde då upp som värdfamilj. Med åren och stigande åldrar blev det tyvärr allt svårare att hitta villiga familjer.
En aktivitet på 1990-talet var de återkommande konserterna på slottet. Bengt Wallander (P 82/83) var starkt engagerad och hade stöd från bland andra medlemmen och musikern mm Robert von Bahr. Nettobehållningen bidrog starkt till att klubben hade goda finanser och därigenom kunde ge bidrag till olika ändamål.
Kamratstipendier och skolstipendier finns fortfarande på vår klubbs aktivitetslista och är mycket uppskattade av mottagarna. Claes Malmstens (P 01/02) roll får inte glömmas.
Ulf Dahlgren (P 98/99) och Karl Knagenheim Karlsson
(P 99/00) ledde hjälpaktioner till Baltikum efter frigörelsen från Sovjetunionen och sände över värdefull sjukvårdsutrustning.
Bland andra medlemmen Björn Elwin (P 91/92), drog på 1990-talet igång ett internationellt projekt i Lettland, som fortsatte under årens lopp i lite annorlunda tappning. Carin Craelius
(P 08/09, 09/10) tog sedan över stafettpinnen med den äran under ett antal intensiva år. Ett antal medlemmar var också aktiva, i samband med olika insamlingar av t ex cyklar, sjukvårdsutrustning, kontorsmöbler mm mm.
Klubben måste efterhand tyvärr flytta till annan lokal för lunchmötena. Värdshuset fungerade inte längre som en trivsam lunchlokal med rimligt lunchpris. Vi flyttade till Villa Pauli, vilket måste anses som ett lyft för våra lunchmöten.
Trivsam miljö och god mat och till en början ett bra pris för oss, men inte för restaurangen…
Under ett antal år kunde klubben arrangera motorhistoriska träffar på Villa Pauli. Bland andra medlemmar var Owe Svantegård (P12/13) och Mats Peres (P 10/11) mycket engagerade. Publikdragande – ja – men gav lite bidrag till vår kassa.
För några år sedan blev klubben lite omilt uppsagd från Villa Pauli och vi fick än en gång börja leta med ljus och lykta efter en matinrättning som ville härbergera oss på fredagsluncher. Konkurrensen är hård i Danderyd mellan Rotaryklubbar och begravningsluncher…Inte så lätt! Kevinge Golfklubb blev målet under ett par år, för att vi sedan återbördades till Djursholm och Djursholms GKs restaurang, numera kallad Mulligan sedan saligen Dodds Brasseri givit upp.
Femtio år är ingen lång tidsrymd – bara 5 decennier….eller lite drygt 18 260 dagar eller ca 43 milj 824 000 timmar…
Kära medlemmar, vi blir alla tyvärr äldre när tiden går och minnesbilderna förbleknar snabbt. Därför vill jag bara erinra om att jag i mitt tal idag på klubbens högtidsdag, bara har nämnt några få händelser och medlemmar i Djursholms Rotaryklubbs innehållsrika tillvaro. Ingen nämnd ingen glömd!
Klubben går nu in i ett nytt decennium. Nya medlemmar, nya presidenter och nya styrelser kommer till, vilket borgar för att klubben kan bestå och utvecklas även framledes.
Glöm bara inte att fortsätta att värna om ett gott kamratskap och ha högt till tak. Tänk även på Rotary Care och glöm inte vårt Rotary motto – Service Above Self!!
Alla reser sig upp!
SKÅL allesammans och vi inkluderar i skålen våra medlemmar som av olika skäl önskat, men inte kunnat närvara på vår jubileumsfest.
SAMT slutligen en skål för Rotary i Sveriges högste beskyddare – hans majestät Konungen.
Talskrivare Curt Lindenbaum 2019-11-29
