Reserapport från Madonabesök 14-16 juni 2015.
Författad av Journalisten Anita Bertilsson, Rädda Barnen, Blidö.
Med kort sammandrag från vårt besök av Carin Craelius, DRK
Ricards Gurkis, 14 år, spelar Mozarts Eine Kleine Nachtmusik på violin för oss från podiet i musikskolan i Madona, Lettland. Plötsligt börjar tårarna rinna nerför mina kinder.
Det är så vackert och vemodigt. Men tårarna har säkert att göra med att det vi upplevt under våra två dagar här.
Vi – det är Marianne Pettersson och jag, Anita Bertilsson från Rädda Barnens lokalavdelning på Blidö och Carin Craelius, Rotary Djursholm och hennes man Per Craelius.
Lettland ligger nära oss. Det tar knappt en timme med flyg från Arlanda till Riga. Riga skiljer sig inte så mycket från svenska städer. Inte i dag i varje fall.
Men vi ska ta oss längre in i landet.In mot ryska gränsen. Vi ska till storkommunen Madona eftersom Rädda Barnen på Blidö stött barnhem och familjer där under flera år. Föreningen har fått ihop pengarna genom bössinsamlingar, gåvor och loppis. Rotary på sitt håll har stött sjukhus och ålderdomshem och de två föreningarna har samarbetat länge om olika projekt.
Det var läge att resa dit och med egna ögon se hur pengarna använts och om det kändes aktuellt att fortsätta stödet.
Vägarna dit var bra. Men så mycket skog – vart har alla jordbruk och alla åkrar tagit vägen? Lettland har namn om sig att vara ett bördigt jordbrukslandskap. Men från vägen såg vi mest stora skogar . Vackra träd visserligen men odlade åkrar ger mer mat. Och Lettland har många fattiga familjer och hög arbetslöshet.
Det går inte att få veta allt om ett lands förhållanden under ett kort besök men några korta förklaringar fick vi. Fast få talade engelska eller tyska – och lettiska kunde ingen av oss. Då blir det ofta en språkbarriär som är svår att ta sig över.
Men det finns annat än ord som kan berätta. Som stannar kvar i minnet.
Ozoli i Liezere var det första barnhemmet vi besökte. Det heter barnhem fast de vi träffade var flickor och killar i övre tonåren. Där fanns sorgliga bakgrunder till dem. Men å, vilka mjuka och trevliga ungar. Och vi som ofta klagar över våra tonåringar och deras kaotiska rum – ni skulle se vilka fantastisk ordning det rådde i deras spartanska rum. Fyra eller sex tonåringar delade på rummen och deras få tillhörigheter var placerade i exakta platser.
Rädda Barnen har hjälpt barnhemmet med böcker och en dator. Det behövdes säkert – det var fortfarande tomt i många hyllor. En flicka hade skapat ett rosa halsband som hon rodnande överlämnade till Marianne. Det var rörande.
Programmet gick vidare i rasande takt. Varje timme var inbokad.
Vi följde med till ålderdomshemmet som Rotary hade skänkt sängar och annat till. Vid deras förra besök för några år sedan hade det tydligen varit helt bedrövligt. Med äldre patienter bokstavligen staplade på varandra i smutsiga utrymmen.
-Nu är det betydligt bättre. Konstaterade Carin. Vi måste se det på det sättet.
Men jag fick ändå en klump bröstet när vi hastigt tittade in i rummen. Bara sängar och kala väggar. Men rent och prydligt var det – det måste sägas också. Men det var svårt att möta blickarna från de äldre som låg nedbäddade i flera rader i rummen. Tyckte blickarna var desperata.
-Både barn och äldre överges när föräldrar och familjer inte klarar av att ta hand om dem, förklarade Aris Vilskersts, kommundirektör som följde oss under besöket. Finns inga tillgångar får kommunen betala omhändertagandet.
Är det många äldre som väntar på att få plats? Och barn som behöver omhändertas?
-Ja, svarar Aris. Så är det.
Vi träffade flera mammor som gjorde sitt allra bästa för att hand om sina barn. Papporna var försvunna – det var bara så. De hade fått kläder från Blidö Rädda Barnen förmedlade via Röda Korset. För någon Rädda Barnen förening finns inte i Lettland.
I en tvårumslägenhet bodde en mamma med fem barn. Det kan vara jättekallt i östra Lettland på vintern. Så i de små rummen fanns dessutom stora kaminer för torveldning. så himla rent och prydligt. Tänk fem barns alla kläder och skor instuvade i perfekt ordning i vartenda tillgängligt utrymme. Utanför på gården stora potatisland och grönsaksland där det inte fanns tillstymmelse till ogräs.
Mamman arbetade heltid med torvbrytning, barnen gick i skolan. Pappan försvunnen.
Rädda Barnen har hjälpt dem med kläder och bidrag till sommarläger. Helt OK tyckte vi.
På barnhemmet Saulite gjorde det lite ont i hjärtat om vi får säga så. Det var ganska många två till treåringar vars föräldrar hade problem av olika slag. OM föräldrarna var i skick under helgen kunde barnen få permission och träffa sina dem. Men annars var barnen här både natt och dag i månader i sträck. År kanske. Det är ju här med lettiskan – man vill fråga om mycket men det går inte när vi inte förstår språket.
De var märkligt disciplinerade små barn som tysta lät sig kläs på och av. Inte ett ord till protest – men det kunde ju vara så att de inte vara vana vid besök. Men ett barn log mot oss och det kändes bra. Man skulle ju vilja ha tagit vartenda barn i knäet och fått dem att le. Hoppas att personalen gjorde det när vi hade gått därifirån.
Leksakerna var nästan sönderlekta. Där kan nog Rädda Barnen göra en glad insats ännu en gång. Gosedjur och dockor och lite kläder skulle de här barnen behöva. Och kramar förstås. Och framtid.
Det är mycket man skulle vilja berätta. Jo, det var det här med skog som tagit över jordbruksmarken som funnits här i generationer. Det har att göra med de femtio åren av sovjetstyre. När Lettland och de andra två baltiska länderna blev fria har de åtskilligt av entreprenöranda att ta igen.
De små jordbruken hade ingen chans. När de väl kommit igång igen och kunna leverera bra produkter utan en mängd bekämpningsmedel kom konkurrenens från hela EU och man kom av sig. Och skogen ger också pengar men mer åt de som är driftiga och kan satsa på stora maskiner och stora lönsamma arealer.
Och sedan kom sanktionerna mot Ryssland. Lettland blir inte av med sina produkter som de lyckats med under ett antal år.
Men de potatisland och grönsaksland som finns runt många hus är fantastiskt bra skötta och ger mycket god avkastning. Låga löner gör att många är beroende av att kunna odla egna grönsaker.
Men jag vill återkomma till den lilla konserten i musikskolan. Innan Ricards Gurskis spelade lyssnade vi till nioåriga Elza på tvärflöjt och Kristaps på ?????. Så allvarligt och så fint.
Men det var när Ricards började spela på sin violin som det inte gick att hålla tillbaka tårarna. Jag är inte den som brukar lyssna på klassisk musik – snarare ligger jag mer åt dansbanehållet om jag ska vara ärlig. Så egentligen blev det här är alldeles unik musikupplevelse.
Det var något som förmedlades via violinen. Hans musiklärare hade berättat att Ricards är en begåvning. Men en sjuk mamma och en pappa som inte finns kvar gör att han just nu inte kan utbilda sig vidare i ett större sammanhang.
Men musikskolan är skicklig och tycks uppmuntra honom så mycket de kan.
Ja, vi får se. Kanhända Rädda Barnen eller Rotary kan tänka sig att göra en insats?
Det är mycket att tänka på efter ett par dagar i Madona i Lettland. Där som på andra platser i vår värld är behoven stora för att barn ska få en bra framtid.
Kort kompletterande rapport från Junibesök 2015 i Madona
I juni besökte jag tillsammans med min man och representanter för Rädda Barnen Madona. Ett genomarbetat besöksprogram hade förberetts, som särskilt fokuserade barn och ungdomar. Vi hann på två dagar få se och uppleva barnhemsmiljöer(foto bifogas), skolor och dagis(foto bif), hur handikappade och störda barn med hjälp av hundar tränades i empati och rörelseförmåga(foto bif). Vi besökte bl a en ensamstående mor som fått hjälp. Hon bodde i två små rum och kök med fem välväxta, fina barn med många idrottsutmärkelser( foto bif). Vi besökte musikskolan, där bl a en mycket begåvad ung violinist framförde ett musikstycke som rörde oss till tårar(foto bif). Hans familjehistoria var tragisk, hans mor hade misshandlats av fadern mycket svårt och tagit allvarligt, långvarig skada. Även hans syster var extremt musikalisk. Familjen hade fått hjälp genom vårt projekt. Till följd av vår begränsade tid tilläts endast ett kort besök vid Madona sjukhus där vi mötte Artis Stubers sjukhusdirektören.
Vi fick därutöver även tillfälle att vid en middag få möjlighet att utbyta tankar med Andrejs Celapiters, distriktets starka och populära kommunalråd samt vice kommunalrådet Artis Lungevics.
Två fullmatade och mycket innehållsrika dagar.
Resumé: Madona projektet är ett konkret projektengagemang som av klubben genomförs från ”ax till limpa”. Här har mycket tid och stor energi nedlagts av många klubbmedlemmar. Det kan sägas utgöra en bra kombination mellan en internationell och en lokal insats genom att det genomförs i vårt närområde. Vi kan bygga relationer över tiden och lätt följa upp vad som händer med vår hjälpinsatser.
Projektet har gjort skillnad. Barnhem och barnfamiljer har fått hjälp, de gamla på institutioner och vårdhem har fått anpassad utrustning, sängar, rullatorer, bäddutrustningar, sanitetsprodukter. Därutöver handlar vårt engagemang om att uppmuntra till bildande av en rotaryklubb i Madona och att ge kunskapsstöd och nätverkande för utveckling av entreprenörskap. Projektet genomförs i samverkan med Rädda Barnen, med Danderyds klubbarna, klubbar i norrort samt med RK klubbar i södra Sverige.
Projektet har pågått i fem år och är på många sätt kanske viktigare nu än någonsin som inbrytning i Baltikum.
